Granön - Trollharen

Granön och Trollharen. Granön med Trollharens fiskeläge är beläget i sydostligaste delen av Söderhamns kommun. Trollharen är en av kustens pärlor. Granön har varit bebodd sedan mitten av 1500-talet. Först 300 år senare började bosättningen i Trollharen. Fiskarna som bodde här i mitten av 1800-talet fick ro in sin fångst till Söderhamn, en resa som tog närmare 8 timmar!

Idag finns ett stort naturskönt fritidsområde strax intill Trollharen och det har brutit en annars nedåtgående befolkningstrend genom att många ägare väljer att nyttja husen för året-runt-boende.

Aktiviteter: Det största evenemanget har under ett 15-tal år varit Sotarafton, en familjefest med underhållning som brukade dra ca 1000 matglada besökare. Numera drivs sotaraftnar i privat regi av Lars-Ove Flodberg, Trollharens Fisk.

Ortsombud: före er som vill veta lite mer om Granön/Trollharen och dess historia eller nya aktiviteter kan ta kontakt med Gunilla Wiklund, tel. 0297-10009

Granögårdar och Granönamn
En dokumentation av fastigheter på Granön i Söderhamns Kommun (Trollharen, Granöbyn, Spännarbacken, Hakvik och Sillvik). Beskrivning av boende och ägare till husen, från tidigt 1800-tal till dags dato.
Fotodokumentationen har skett under åren 2007-2012. Under en studiecirkel har även gamla Granönamn dokumenterats. Det gäller gammal åkermark, vägar, stigar, öar mm. Uppgifter har tagits från gamla kartor och i intervjuer med gamla Granöbor. Svårigheten att få fram exakta årtal och uppgifter om ägare- och boendeförhållanden gör att vi reserverar oss för eventuella felaktigheter.
Ett särskilt tack till framlidne Lennart Ögren, som bistått med många uppgifter om gamla Granön. Christer Wennefjord står för datadokumentation och tryckning. Boken finns till försäljning hos Trollharens Fisk.
Granön mars 2013
Granöns Intresseförening – Gunilla Wiklund/Eva Lilliehöök/Åke Englund

Granön och Trollharen
Under våren 2009 hade vi en studiecirkel om ortnamn i vår intresseförening på Granön. Genom att det inte finns så mycket dokumenterat om Granön och Trollharen var det svårigheter var någonstans man skulle börja sökandet. Gick in på ortnamnsregistret i Uppsala och Umeå och då först började det hända saker. Jag kom i kontakt med institutet för Språk- och Folkminnen och de var tillmötesgående och kopierade alster som jag frågade efter.

Enl. Lars Larsson, Bebyggelsenamn i Skogs socken, beskrivs att Granön år 1546 är en halvö.
Man finner att i olika årtal namnet Granön stavas på olika vis, år 1546 – Grenöne, 1545 – Granöna och 1750 – Granön. Sigurd Fries studier över nordiska trädnamn nämns år 1642 - Gränne.
Gammal Hälsingekultur 1933, sid. 112, 1530 – Grönö, 1562 – Grenö och 1617 – Granö.
I Widmark Hälsingland 1860 nämns namnet Granö by i Skogs socken, Ala ting, Gävleborgs
Bringius Hälsingland, sid. 11, beskrivs Granön som halvö i Bottenhavet, Skogs socken, Hälsinglands domsaga, Gävleborgs län.
I Bromans Glyssisvallur 1726, byn belägen på en udde eller utnäs i havsstranden där mycket stor granskog finnes, i synnerhet förrän det frätande Bergsbruken inkom. Eljest är Grane mans namn. Citat.
Klas Göran Hagervall, Institutet för folkminnen i Umeå, nämner Granön är ön med granar.
Trollharen – sammansatt av ordet troll och har. Har - detsamma som ett skär/udde med sten-sten-samling. Troll – man har väl trott att troll uppehållit sig på platsen.

Genom folkminnesarkivet i Uppsala framkom att filosofie doktor Ingeborg Nordin år 1928 skrivit en uppsats om Granön. Jag har hört berättats att hon bodde en sommar på Granön som student och levde med fiskarbefolkningen i deras göromål. Hon var bl. a med min farfar och sålde strömming med båt och skottkärra i Ljusne. Det hörde jag berättas av henne själv vid ett senare besök i Granön i slutet på 1950-talet.

Hon skriver: Granön är Skogs östligaste by och är belägen på en av vatten nästan kringflytande halvö. Bebyggelsen består av några mindre bondgårdar med tillhörande fiskarstugor. Granöns avstånd till Skogs kyrka är ca 2 mil fågelvägen. Den väg som sedan gammalt förbinder Granön med Skog är en mindre skogsväg över Stråtjära fäbodar, Tvärån och Sunnäs. En bättre samfärdsled är den betydligt längre över Ljusne och Kustvägen med anhalt vid Sillvik. Ostkustbanan har visserligen skänkt Granön bättre förbindelser i och med att Sunnäs blivit närmaste järnvägsstation. Men den största samfärdslen sker med båt. Granöns befolkning är nämligen fiskare och har byggt ett fiskeläge ute på Trollharen, ”Tröllharn” som ortsbefolkningen säger, ett skär till vilket en svårframkomlig stig leder ifrån byn.
Granön har sedan gammalt knappt räknat sig som hörande till Skogs socken, men att skog genom Granön når fram till havet. Att Skogs socken från inledningsverkets tid räknats som skeppslag och därför haft båtsmanstorp istället för soldattorp.
Den närmaste förbindelsen har Granöns befolkning uppehållit med Axmar, Ljusne och Söderhamn, av vilka orter de två senare varit de förnämsta avsättningsplatserna för Granöströmmingen. Denna isolering har gjort att granöborna har större samhörighet med Axmar och att deras dialekt är mycket olik Skogs dialekt, är mer en blandning av Hälsing- och Gästrike-mål. Förbindelsen med Skog har i någon mån varit affärsresor med strömming, bröllop och begravningsfärder. Det var inte ofta granöborna besökte kyrkan så en präst i Skog skulle ha yttrat att han gladde sig när någon från Granön kom upp till kyrkan då han fick lära känna dessa sällan sedda församlingsbor.
Vägen från Sunnäs till Granön har först i senare tid blivit farbar, dessförinnan måste man leda hästarna över stenvägen i skogen fram till de kärrhus som bönderna uppfört åt sig vid Sunnäs.
Många av befolkningen livnär sig på jakt och fiske. Främst strömming men även flundra och rödspätta samt sandskädda, en fisk som är platt som en flundra. Dessutom fångas sjuryggarfisken som har höga ränder runt om. Jakt på säl och skogsfågel förekommer samt sätta ut tjäderbrannar.

Folktro på Granön

Skogen som skiljer Granön från Skogs socken har trollen huserat, jättar har haft sin hand med vid bygdens tillblivelse, men den viktigaste rollen har naturligtvis spelats av sjörån som håller till på havssjön och efter man beräknat väder och vind, fiskefärder och fångstlycka.

För god fiskelycka skulle man spotta på hallstenen när man stenade skötar. Om man mötte en gumma när man var på väg att åka ut med skötar, skulle man spotta tre gånger. Att möta en käring betydde dålig fiskelycka.

Liksom Ljusne och Maråker kvarlever traditionen om ryssarnas framfart under 1700-talet. En udde kallas Kasudden, där stod fordom en vårdkase som skulle tändas om fiende nalkades. 1721 när ryssarna steg iland i Sundsmar och brände Hamrånge och Axmar säger sägnen att Granön räddades genom att lotsen sa att det fanns bara en gammal gumma med några höns som bodde på Granön.

Gunilla Wiklund

fr.v. Trollharens Fisk, Gistvallarna, Granöstugan